Kultur & underhållning
1971-2021
På TV-skärmen ser jag en vilsen John Lennon leda ett demonstrationståg genom Londons gator. På mobilen har någon lagt ut en bild på en tapperhetsmedalj som han minsann ska skicka till regeringen i solidaritet för afghanska tolkar. Tillbaks till TV:n igen, Marvin Gaye frågar vad som pågår och vad som händer, broder. Glor ner på mobilen, en tjej har rakat av sig allt sitt hår till stöd för sin sjuka syster (och hon har tydligen tack vare det även fått drömjobbet, i sann LinkedIn-poweranda). På TV:n står nu en hög Bob Dylan på scenen på Madison Square garden och samlar in pengar till Bangladesh. På mobilen för en fattig Per Holknekt ett krig mot Unibet (men han är starkare än någonsin vill han poängtera). Free Tibet! Power to the people! Statusrad: Beyond excited! Pep. Tomma slagord och symboler vart jag vänder blicken.
När jag växte upp betydde musiken allt. Men att som fullvuxen cyniker ta sig an nya musikdokumentären 1971 – The year that music changed everything (på Apple TV) och dessutom med en LinkedIn-strålkastare riktad mot den blir det snudd på genant. På TV-skärmen imploderar min ungdoms ikoner till pompösa primadonnor som med fingret i luften och flackande blick, i en turbulent tid, vilset försöker navigera sig på samma sida historien som sina fans.
Jag drar en (förvisso hafsig och dåligt underbyggd) slutsats att historien mestadels skrivs av de som inte syns och hörs så mycket.
Då som idag.
1970 var barndödligheten i USA 5 gånger så hög som idag, och det är inte George Harrisons förtjänst.
Medellivslängden i världen har ökat uppemot 10 år sedan Exile on Main Street släpptes (här får vi ändå ge Keith Richards en eloge).
Den extrema fattigdomen har halverats globalt mellan 1970-2020 (Per Holknekts spelförluster inräknade).
Fan vad bra människan är – när den inte syns och hörs så mycket.
1971 var förvisso året då allt ändrades. Att en villa i Partille idag kostar 8 000 000 (eller 20 Bitcoin) har en direkt koppling till beslutet att frigöra dollarn från guldet som togs i augusti det året. Sedan dess har vi kunnat flytta amorteringar av både skulder och naturresurser till en avlägsen framtid. Tack för det Nixon.
Our house, it’s a very very very fine house
Men musiken, fan vad bra den är ändå.
Markus Axelsson
14 augusti
