Sagan om hunden och bollen

Det var en gång en hund som hette Sigge och som älskade att springa efter bollar. Det var en härlig solig dag och Sigge var på väg till ängen med sin matte för att få göra det han tycker är allra roligast i livet – att springa efter bollar. Sigge är redan otålig och väntar på att matte ska kasta den färgglada tennisbollen hon håller i handen långt ut över ängen.

Men inget kast kommer.
Ingen härlig tennisboll flyger över himlen.

Istället inleder matte ett korsförhör med stackars Sigge ”Hur lång tid kommer det ta för dig att hämta bollen, Sigge? Är du säker på att du kommer hämta rätt boll och inte kommer tillbaka med en stackars grävling? Finns det något som kan gå snett på vägen, en distraherande tik eller så? Har du möjlighet att skälla en gång när du är halvvägs och två gånger när du är framme vid bollen så vi vet att vi följer projektplanen. Jag har skapat ett Trello-board också som vi vill att du lägger lite tid på att uppdatera så vi kan få en hopplöst kaotisk överblick över det här lilla bollprojektet.”

Sigge suckar, lägger sig ner och somnar.

Allt han ville var ju bara att få hämta bolljäveln.

20 februari